Med stela fingrar, hjärtat i halsgropen och tårar tryckandes bakom ögonen var det ett oväntat och ovälkommet mejl som hamnade i min inkorg idag.
Mejlet som talar om vilket flyg jag ska ta hem, tillbaka till Sverige kom allstå idag, 11 maj. Jag befann mig då på gymmet och bestämde mig för att inte förstöra träningspasst och fortsatte istället att träna. Panikslagen och nedstämd visste jag inte vad jag skulle göra eller vem jag skulle prata med så jag hödre av mig till Adam. Jag berättade och han sa några väl valda ord och menade på att allt kommer lösa sig. Och det är väl kankse så? Just nu känner jag mig dock inte lika säker.
Modet att öppna mejlet och ta reda på när flyget faktiskt var hade jag inte så än är jag ovetande om det exakta datumet. Känns inte lika verkligt om jag ignorerar det ett tag. Vill ju njuta. När jag väl tittar efter så ska det inte hindra mig eller hålla mig tillbaka. Acceptera det och sedan leve YOLO liv är väl min utväg. Tror det kommer bli bra. Det måste bli bra, i slutändan.
Kommentera