Torsdagen den 14 April
Dagen var kommen. Dagen som alla (de flesta) Au Pairer fruktar efter, hemresan. Jag åkte hem till Josefines hus för att möta upp henne innan vi åkte mot flygplatsen. Hennes värdmamma öppnade dörren och redan där brast jag i gråt. Hon packade det allra sista och sa hejdå till Jamia för sista gången, ja henne kommer det dröja innan vi ser, hon bor ju i Australien. Vi vinkade av Maja, familjens nya Au Pair och backade ut ifrån uppfarten. Nu var det på riktigt.
Vi lämnade av Josefine vid drop-off zone och hjälpte henne ut med all packning. Ja ni kan ju tänka er att packa ner två år av sitt liv i resväskor... Sedan var det bara att göra det, säga hejdå. Vi kramades, vi grät och vi intalade oss själva att detta kommer bli bra. Vi såg henne sedan försvinna in genom karuselldörren på flygplatsen och helt plötsligt skulle hon nu påbörja sin resa hem till Sverige.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
För nio månader sedan viste vi inte om varandras existens. För nio månader sedan träffades vi helt ovetande om vart framtiden skulle ta oss. För nio månader sedan skrev vi första sidan i vår kompishistoria.
Tack vare att våra värdmammaor känner varande så fixade de att vi kunde byta e-mail adresser. Vi skrev till varandra innan någon av oss ens befann oss i San Francisco men väl där blev vårt första möte en utflykt till Golden Gate och en cykeltur över. Vi bode i samma område innan min familj flyttade och därefter var vi en kort bilresa på 10 minuter ifrån varandra.
Jag har delat så mycket med Josefine och vi har nästan gjort allt tillsamman. Vi har varit med varandra från dag 1 och allt har bara fallit så naturligt. Vår vänskap sattes på prov redan efter ett par veckor då vi tillsammans gjorde en resa till LA. Vi viste inte så mycket om varandra då men efter 10 dagar på resande fot visste vi det mesta. Det visade sig bli en riktig succe och vi kollar nu tillbaka på resan som en av de bästa i våra liv!
Att man kan komma en person så nära på mindre än ett år är ganska fantastiskt. Att förutsättningarna här är något annorlunda spelade säker in, men också att man är i samma situation och förstår varandra på ett helt annat sätt. Jag är så himla glad att jag träffat dig Josefine och alla minnen som vi har tillsammans är bara början på något mycket värdefullt. Att jag haft dig här vid min sida, i vått och tort är jag så himla glad för och jag längtar såå tills vi ses igen hemma i Sverige. Tills dess ha det bäst, puss <3
Endast för dig...
California girl,
Friends,
Good bye,
Hello,
3 kommentarer
Anonym
02 May 2016 13:45
Hej! Ska din värdfamilj ha en ny au pair?
vet du om de har börjat prata med nya än eller om de bestämt sig redan? :)
Anonym
02 May 2016 17:51
har din värdfamilj hittat en ny au pair eller letar de efter en?
Josefine
03 May 2016 11:05
Ooooohhh börjar gråta!!!! Så glad att jag träffade dig! Nio månader senare och du är nu en av mina bästa vänner! Jag längtar så så sååå mycket till du kommer hem så jag får krama om dig igen!
Kommentera